Idag så spenderade jag i stort sett hela lunchrasten åt att lyssna på My Number med Tegan and Sara och Please Please Please med Final Fantasy(inte spelet eller filmerna utan den canadensiska musikern!).
My Number var min första riktigt favoritlåt tror jag , och med den första riktiga så menar jag den första låten som inte gick på radion och var en till miljon männsikors favoritlåt på samma gång. Jag räknar även bort de låtar som mina föräldrar spelade i bilen när jag var liten, låtar med The Beatles, Beach Boys, Simon and Garfunkel och så vidare.
My Number har varit den låten som jag alltid kan komma tillbaka till, lika så som This is Everything med Tegan and Sara men My Number var först. Varje gång jag hör den får jag fortfarande rysningar, jag kommer aldrig trötta på den och den kommer aldrig bli dålig. Det går inte att beskriva hur bra den är i mina ögon. Speciellt när dom sjunger:
"I'm gonna win the endless war
over who kills the last koala bear
and who in death will love him more and I
he grabs me by the hand
drags me to the shore and says
maybe you don't love me
but you'll grow to love me even more
and I well I'm not surprised"
Texten har ingen egentligen ingen särkild betydelse för mig , eller inte vad jag kan komma på. Kanske in mitt undermedvetna, den är så bra. Ibland får jag en bild av ett kustlandskap med ett par på hamnkanten , ibland ser jag vänner leka vid en sjö men det varierar väldigt, det kommer upp olika saker i min hjärna varje gång. Här är en rätt tråkigt video där bara texten är med.

Final Fantasy är en hyfsat ny artist för mig, det var bara någon vecka sen jag fick upp mina ögon för honom. Hans musik påminner mig nästan om Patrick Wolf, fast samtidigt som dom liknar varandra lite grann så är dom väldigt olika. Jag är kär i fiolintrot i Please Please Please, det är så vacker så jag blir gråtmild haha.
Det fanns ingen bra videos till låten på youtube så videon är lite halvdan och ljudet är helkasst.

Inspelningen är rätt kass, men det här är den bästa låten på min mp3 just nu.