Snön kom i torsdags. Snö är mysigt men det är blött och jag har inga vinter skor.
Halloween igår, jag var utklädd till präst och Markus Krunegård spelade på S2. Jag är ju inte 18 så jag kommer inte in på S2 men på vägen hem från en fest så gick jag förbi S2 och hörde honom. Jag kom när han spelade Hjälp precis vid textraden "O Matti o Mikko o alkohol är det sista jag hör innan jag lägger på". Jag stod utanför krogdörren en kort stund och lyssnade när dörren öppnades när någon skulle gå ut eller in. Tänk att jag var så nära men ändå så långt bort, helt sjuk. Men för att trösta mig själv så har jag ju faktiskt sett han två gånger i år redan.
Allas vår kära krune, sveriges svettigaste artist som vi brukar skämta om. Yeah.
Det var roligt att vara präst! Men anledningen till att jag gick hem och inte åkte med dom andra var för att prästen hade haft lite FÖR roligt om ni fattar vad jag menar. Nog sagt.

Tillbaka till Krune. Första gången jag såg Laakso på Peace and Love var otroligt. Köade jättelänge men kom in efter lång väntan. Jag bara hann höra 3-4 låtar men det var värt det. Det var idiotiskt att dem fick spela på en inomhus scen.
Sen Laakso igen på arenan i Falun med Amanda, det var svettigt, skit bra och trångt. Precis som en spelning ska vara.
Sen bara Markus på årets Peace and Love, han spelade först av alla nästan - kl 17 på första dagen. Det var inte rättvist, det var så ljust. Inte alls samma feeling men han killed it ändå.
Sen på yran, han var överlycklig för att han fick spela på kvällen och sa att det var lättare att sjunga om vampyrer när det är mörkt. Jag skrev ett litet inlägg om det på en av mina andra bloggar och la upp den här tidningsartikeln. Ni kanske ser var det står om Östersund på yran. "2. Under hela sommaren har jag spelat väldigt tidigt, men i Östersund fick vi börja sent. Härligt. Det är lättare att sjunga om vampyrer när de tär mörkt än klockan ett på dagen". True, det var bättre när det var mörkt.