Flashback till nians skolavslutning:
Sista året på högstadiet och sista året som skolan skulle finnas innan dess nedläggning. Det betydde att vi var speciella.
Rebecca sjöng Kom ihåg mig med Lars Winnerbäck i sin egna balladversion, jag grät floder. Det var så fint och texten passade verkligen in. Fan vad jag älskade skolan, folket, lärarna.. Nu är allt bara ett minne, många andra kan i alla fall hälsa på sin högstadieskola men det kan inte vi, den finns inte kvar. Bara byggnaden är kvar men den står tom och är stor, ståtlig och fin - mitt ideal av en skola.
Och nu - Soltorg. Hur kan bara hamna på bra skolor som kommer finnas kvar i ens minne förevigt?
Jag är alldeles för sentimental och ältande för att palla..

Random video men låten http://www.youtube.com/watch?v=YWkI4zQDzY8

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då

När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då

Jag kommer ihåg er allihopa.