Åh vad jag plötsligt fick en knut i magen och saknar O.C. Vem kan glömma sista avsnittet av säsong 1 med Hallelujah och California som intro till varenda avsnitt. Det känns lite som det var en annan tid då, man var någon annan, eller att allt annat var något annat.. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var men även fast jag inte följde det slaviskt så har det nog påverkat min uppväxt och ungdom. Allting är som om det är på liv och död, för så är det att vara tonåring, känslorna bestämmer och man kan inte kontrollera allt man gör när man är under influenset av sina känslor. Allt detta har sina för och nackdelar, det är visserligen bra att vara impulsiv, men till vilken gräns?