Jag cravar livemusik, en riktigt schysst konsert, en som inte är på en svettig nattklubb utan en som är mer på riktigt på en arena eller utomhus. En riktigt sommarkänsla är kanske det jag behöver. Jag vill dricka öl i solen och bara ha det bra, lyssna på bra musik och vara i ett gott sällskap. Tyvärr har inte mina vänner samma musiksmak som mig så jag har redan ångest innan ens några planer är gjorda på långa vägar över att jag kommer vantrivas för att musiken inte kommer ge mig den feelingen jag söker.

Fasiken vad det gäller att vara bitter, det anas nästan en skvätt av vårdepression. Jag frågar mig varför våren gör mig nedstämd och finner inte direkt något svar men jag kopplar det till att säsongsskifningar får mig att känna mig maktlös över att tiden går så satans fort. Jag hatar det. Att tiden går så fort alltså. För mesta delen känner jag att jag inte räcker till men inte vet hur det ska kunna åtgärdas.

Detta osammanhängande inlägg bjuder jag på. Eller något.

Lars Winnerbäck – Over grensen - De beste 1996-2009