Något att falla tillbaka på

Det är så otroligt skönt varje gång när man träffar det "gamla goda ssu" - gänget. De människorna har verkligen varit en stor del av min uppväxt utan att vara med i dramatiska tonårsproblem och annat, visst det har förekommit mycket drama och intriger men inte alls på samma sätt. Jag saknar den tiden då jag precis var ny i Ssu, allt var så spännande och varenda ny bekantskap var en öppen dörr till omvärlden. Sedan blev man äldre, drömmarna är de samma men världen har blivit mindre och den fortsätter hela tiden att krympa.

Samma med Uppsala, det var så otroligt spännande och kul när det var nytt men nu är det bara vemodigt att försöka komma dit igen.

Åh mitt hjärta jag är inte förvånad, riktig kärlek brinner upp på en månad. ett år.