Jag får lite ångest

Jag får lite ångest när jag ser bilder på alla de fina ungdomar som har tagit studenten under de senaste veckorna. Jag känner mig gammal. Jag känner att jag inte lever upp till den förväntningen jag hade om mig själv när jag tänkte på vad jag skulle göra tre år efter studenten. Jag vet inte om jag kan säga att jag är besviken, jag är nog mer positiv. Det som jag trodde att jag ville göra i livet visade sig vara lite annorlunda. Jag vill fortfarande plugga till lärare, men inte just nu.
Det hade varit lätt om det var så att jag fick för mig att jag istället ville jobba fram till det ögonblicket då jag skulle känna mig redo för att fortsätta min utbildning men istället känner jag för att läsa någonting annat. Företagsekonomi är det som jag är nyfiken på just nu och vill väldigt gärna läsa en termin i det men jag är rädd att det kommer kännas värdelöst efteråt om jag inte kan dra någon nytta av kurserna i min examen.
Att det gamla lärarprogrammet som jag läser på håller på att avvecklas gör det hela inte så mycket bättre. Kurserna som jag behöver ta för att kunna ta ut en lärarexamen på det programmet slutar gå höstterminen 2016. Om jag läser kvar på programmet och inte tar några uppehåll och klarar alla kurser så hinner jag ta examen, om jag får för mig att studera någon annan kurs, om jag vill åka utomlands en termin eller om jag samlar på mig några omtentor så kan jag inte ta examen. Lagomt kul.
Det känns avgjort, jag hoppar av programmet. Jag läser fristående kurser och tar ut en kandidatexamen i engelska för att sedan söka in på masterprogrammet i utbildningsvetenskap. På masterprogrammet i utbildningsvetenskap så får en färdig student, uppenbarligen, en master i utbildningsvetenskap men också en lärarexamen. Det avgör saken, nu har jag bestämt mig på riktigt.

Jag tror att jag måste påminna mig själv ibland att jag bara är 21, livet är inte över och det är inte förstört för att jag började plugga för tidigt. Tre år i Uppsala har ändå gjort mig bra, och det är nog sant så som så många brukar säga "låt inte studierna komma i vägen för din utbildning", eller hur det nu brukar formuleras. När jag ser på det stora hela så har det varit tre helt fantastiska år, eller åtminstone två, som har gett mig många vänner, erfarenheter, upplevelser, skratt, tårar, kärlek och kunskap.
Det känns alltid bättre att se det i text, då är det inte lika lätt att glömma bort de bra bitarna.