Det här är en av de bästa låtarna som någonsin har spelats in.
lördag 10 maj 2014
söndag 26 januari 2014
Min dag
Ibland får jag ett ryck och bara vill skriva ner vad jag har gjort under en dag, idag är en sådan dag.
Erik vaknade strax efter nio, han hade tvättid klockan tio. Han har en normal dygnsrytm nu och det har inte jag. Eller, jag har sovit väldigt dåligt och varit extremt grinig varenda dag den här veckan när Erik har klivit upp. Idag låg jag kvar i sängen, jag var helt död. Jag lyckades inte somna förrän efter fyra-tiden och med tanke på att vi la oss i sängen vid 12 så är det mycket frustrerande att inte kunna somna medan Erik låg bredvid och susade. Det som stör mig mest är nog att när Erik kliver upp så ska han väsnas så fruktansvärt mycket, knappa på tangentbordet eller sätta på espressomaskinen som låter högre än en motorsåg. Det ska bli väldigt skönt att flytta till en lägenhet med fler än ett rum.
Jag lyckades somna om i någon timme och klev upp vid 13. Tog en sväng på stan och shoppade kläder. Jag var på jakt efter "praktik-vänliga" kläder, jag tycker att det mesta i min garderob ser för barnsligt ut för att användas på en praktikplats. Det blev en skjorta, en blus, ett par jeans, en pennkjol och lite annat som jag hoppas blir bra när jag ska hålla mina lektioner i engelska under de kommande veckorna. Jag ska till en högstadieskola i tre veckor. Tanken på att hålla egna lektioner gör mig är både nervös och exalterad. Jag håller tummarna och hoppas att allt går bra.
Senare så hade jag tvättid. Det var extremt mycket smutsiga kläder som behövde tvättas, särskilt strumpor. Runt 50 par strumpor tvättade jag idag, jag har sjuka mängder strumpor. Det värsta med att tvätta är när displayen på maskinen säger att det är en minut kvar och man står där i tio minuter innan det är klart. En minut på tvättmaskinen är aldrig en minut, tvättmaskinen är en lögnare.
Plötsligt var jag utmattad, jag skulle kolla på Frasier men jag somnade efter bara några minuter. Jag sov i några timmar och vips så var klockan närmare 22.
Sedan dess har jag varit pigg och jag har känt mig ganska effektiv. Jag har packat lite kläder inför flytten och jag har diskat samtidigt som att jag har lyssnat på några avsnitt av Sommar & Vinter i P1. Jag skulle nyss påbörja ett till avsnitt, ett med Hanna Hellkvist, men podcasten fungerar inte av någon okänd anledning. Istället sitter jag nu och lyssnar igenom hela Arcade Fires senaste platta Reflektor. Jag är inne på sista spåret. Magisk platta, som alltid när det kommer till Arcade.
Erik vaknade strax efter nio, han hade tvättid klockan tio. Han har en normal dygnsrytm nu och det har inte jag. Eller, jag har sovit väldigt dåligt och varit extremt grinig varenda dag den här veckan när Erik har klivit upp. Idag låg jag kvar i sängen, jag var helt död. Jag lyckades inte somna förrän efter fyra-tiden och med tanke på att vi la oss i sängen vid 12 så är det mycket frustrerande att inte kunna somna medan Erik låg bredvid och susade. Det som stör mig mest är nog att när Erik kliver upp så ska han väsnas så fruktansvärt mycket, knappa på tangentbordet eller sätta på espressomaskinen som låter högre än en motorsåg. Det ska bli väldigt skönt att flytta till en lägenhet med fler än ett rum.
Jag lyckades somna om i någon timme och klev upp vid 13. Tog en sväng på stan och shoppade kläder. Jag var på jakt efter "praktik-vänliga" kläder, jag tycker att det mesta i min garderob ser för barnsligt ut för att användas på en praktikplats. Det blev en skjorta, en blus, ett par jeans, en pennkjol och lite annat som jag hoppas blir bra när jag ska hålla mina lektioner i engelska under de kommande veckorna. Jag ska till en högstadieskola i tre veckor. Tanken på att hålla egna lektioner gör mig är både nervös och exalterad. Jag håller tummarna och hoppas att allt går bra.
Senare så hade jag tvättid. Det var extremt mycket smutsiga kläder som behövde tvättas, särskilt strumpor. Runt 50 par strumpor tvättade jag idag, jag har sjuka mängder strumpor. Det värsta med att tvätta är när displayen på maskinen säger att det är en minut kvar och man står där i tio minuter innan det är klart. En minut på tvättmaskinen är aldrig en minut, tvättmaskinen är en lögnare.
Plötsligt var jag utmattad, jag skulle kolla på Frasier men jag somnade efter bara några minuter. Jag sov i några timmar och vips så var klockan närmare 22.
Sedan dess har jag varit pigg och jag har känt mig ganska effektiv. Jag har packat lite kläder inför flytten och jag har diskat samtidigt som att jag har lyssnat på några avsnitt av Sommar & Vinter i P1. Jag skulle nyss påbörja ett till avsnitt, ett med Hanna Hellkvist, men podcasten fungerar inte av någon okänd anledning. Istället sitter jag nu och lyssnar igenom hela Arcade Fires senaste platta Reflektor. Jag är inne på sista spåret. Magisk platta, som alltid när det kommer till Arcade.
lördag 11 januari 2014
Klockan är 04:19. Jag är inte det minsta trött. Sedan nyår så har min dygnsrytm varit helt upp och ner. Efter flertalet försök till att ställa tillbaka dygnet utan vidare framgång känner jag mig matt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det är så svårt för mig att komma tillbaka till en normal dygnsrytm. Jag är kanske inte tillräckligt bestämd eller målmedveten.
Den stora nackdelen med att vara klarvaken såhär mitt i natten är att det känns så fruktansvärt ensamt. Särskilt när Erik är bortrest. Nätterna ger mig så mycket tid till att tänka över saker och just nu driver alla tankar mig mot en tomhet. En tomhet som jag inte kan sätta fingret på. Det är som att någonting saknas i mitt liv.
Jag tänker på hur längesen det var som jag tog en fika med en kompis, hur längesen jag hade något ordentligt socialt umgänge överhuvudtaget. Under den nyss avslutade hösten så har jag tillbringat min tid ganska mycket ensam. Jag har inte haft orken till att höra av mig till någon vän eller bekant för att träffas och bara umgås. Det som känns jobbigast är att ingen heller har hört av sig till mig.
Det får mig att jämföra mig med min egen mor. Hon har inte så många vänner eller bekanta för att hon i många lägen inte har orkat att umgås med någon, och det har varit så av många olika anledning.
Hela min uppväxt så har jag kämpat och strävat efter att inte bli som mamma, jag skulle aldrig låsa in mig i en bubbla. Idag så tror jag att det är ett släktdrag, något genetiskt som jag inte kan undvika.
En av anledningarna till att jag inte kontaktar folk är för att jag är så fruktansvärt trött hela tiden. När jag kommer hem från skolan så vill jag sova, när jag har ätit middag så vill jag sova, när jag har duschat så vill jag sova. Jag är alltid trött. En annan anledning är för att jag är rädd. Jag är rädd för att exponera mig själv för situationer som kan ha en oväntad utkomst. Jag tror väldigt ofta att andra människor ska tycka att jag är dryg om jag frågar om vi ska ta en fika någon dag. Eller ta några öl på en fredag. Det värsta som kan hända är att jag får ett nej, svårare än så är det inte men ändå tar det emot så fruktansvärt.
Allt detta ger mig en otrolig hemlängtan och nostalgiska känslor om minnen från mina tonår då det alltid var folk omkring mig hela tiden.
Nu i månadsskiftet så ska jag och Erik flytta ihop. Jag hoppas så innerligt att jag då inte kommer känna en tomhet längre, att det är lösningen på problemet. Tanken av att det inte skulle bli bättre gör mig orolig. Mycket orolig.
Den stora nackdelen med att vara klarvaken såhär mitt i natten är att det känns så fruktansvärt ensamt. Särskilt när Erik är bortrest. Nätterna ger mig så mycket tid till att tänka över saker och just nu driver alla tankar mig mot en tomhet. En tomhet som jag inte kan sätta fingret på. Det är som att någonting saknas i mitt liv.
Jag tänker på hur längesen det var som jag tog en fika med en kompis, hur längesen jag hade något ordentligt socialt umgänge överhuvudtaget. Under den nyss avslutade hösten så har jag tillbringat min tid ganska mycket ensam. Jag har inte haft orken till att höra av mig till någon vän eller bekant för att träffas och bara umgås. Det som känns jobbigast är att ingen heller har hört av sig till mig.
Det får mig att jämföra mig med min egen mor. Hon har inte så många vänner eller bekanta för att hon i många lägen inte har orkat att umgås med någon, och det har varit så av många olika anledning.
Hela min uppväxt så har jag kämpat och strävat efter att inte bli som mamma, jag skulle aldrig låsa in mig i en bubbla. Idag så tror jag att det är ett släktdrag, något genetiskt som jag inte kan undvika.
En av anledningarna till att jag inte kontaktar folk är för att jag är så fruktansvärt trött hela tiden. När jag kommer hem från skolan så vill jag sova, när jag har ätit middag så vill jag sova, när jag har duschat så vill jag sova. Jag är alltid trött. En annan anledning är för att jag är rädd. Jag är rädd för att exponera mig själv för situationer som kan ha en oväntad utkomst. Jag tror väldigt ofta att andra människor ska tycka att jag är dryg om jag frågar om vi ska ta en fika någon dag. Eller ta några öl på en fredag. Det värsta som kan hända är att jag får ett nej, svårare än så är det inte men ändå tar det emot så fruktansvärt.
Allt detta ger mig en otrolig hemlängtan och nostalgiska känslor om minnen från mina tonår då det alltid var folk omkring mig hela tiden.
Nu i månadsskiftet så ska jag och Erik flytta ihop. Jag hoppas så innerligt att jag då inte kommer känna en tomhet längre, att det är lösningen på problemet. Tanken av att det inte skulle bli bättre gör mig orolig. Mycket orolig.
fredag 14 juni 2013
Jag får lite ångest
Jag får lite ångest när jag ser bilder på alla de fina ungdomar som har tagit studenten under de senaste veckorna. Jag känner mig gammal. Jag känner att jag inte lever upp till den förväntningen jag hade om mig själv när jag tänkte på vad jag skulle göra tre år efter studenten. Jag vet inte om jag kan säga att jag är besviken, jag är nog mer positiv. Det som jag trodde att jag ville göra i livet visade sig vara lite annorlunda. Jag vill fortfarande plugga till lärare, men inte just nu.
Det hade varit lätt om det var så att jag fick för mig att jag istället ville jobba fram till det ögonblicket då jag skulle känna mig redo för att fortsätta min utbildning men istället känner jag för att läsa någonting annat. Företagsekonomi är det som jag är nyfiken på just nu och vill väldigt gärna läsa en termin i det men jag är rädd att det kommer kännas värdelöst efteråt om jag inte kan dra någon nytta av kurserna i min examen.
Att det gamla lärarprogrammet som jag läser på håller på att avvecklas gör det hela inte så mycket bättre. Kurserna som jag behöver ta för att kunna ta ut en lärarexamen på det programmet slutar gå höstterminen 2016. Om jag läser kvar på programmet och inte tar några uppehåll och klarar alla kurser så hinner jag ta examen, om jag får för mig att studera någon annan kurs, om jag vill åka utomlands en termin eller om jag samlar på mig några omtentor så kan jag inte ta examen. Lagomt kul.
Det känns avgjort, jag hoppar av programmet. Jag läser fristående kurser och tar ut en kandidatexamen i engelska för att sedan söka in på masterprogrammet i utbildningsvetenskap. På masterprogrammet i utbildningsvetenskap så får en färdig student, uppenbarligen, en master i utbildningsvetenskap men också en lärarexamen. Det avgör saken, nu har jag bestämt mig på riktigt.
Jag tror att jag måste påminna mig själv ibland att jag bara är 21, livet är inte över och det är inte förstört för att jag började plugga för tidigt. Tre år i Uppsala har ändå gjort mig bra, och det är nog sant så som så många brukar säga "låt inte studierna komma i vägen för din utbildning", eller hur det nu brukar formuleras. När jag ser på det stora hela så har det varit tre helt fantastiska år, eller åtminstone två, som har gett mig många vänner, erfarenheter, upplevelser, skratt, tårar, kärlek och kunskap.
Det känns alltid bättre att se det i text, då är det inte lika lätt att glömma bort de bra bitarna.
Det hade varit lätt om det var så att jag fick för mig att jag istället ville jobba fram till det ögonblicket då jag skulle känna mig redo för att fortsätta min utbildning men istället känner jag för att läsa någonting annat. Företagsekonomi är det som jag är nyfiken på just nu och vill väldigt gärna läsa en termin i det men jag är rädd att det kommer kännas värdelöst efteråt om jag inte kan dra någon nytta av kurserna i min examen.
Att det gamla lärarprogrammet som jag läser på håller på att avvecklas gör det hela inte så mycket bättre. Kurserna som jag behöver ta för att kunna ta ut en lärarexamen på det programmet slutar gå höstterminen 2016. Om jag läser kvar på programmet och inte tar några uppehåll och klarar alla kurser så hinner jag ta examen, om jag får för mig att studera någon annan kurs, om jag vill åka utomlands en termin eller om jag samlar på mig några omtentor så kan jag inte ta examen. Lagomt kul.
Det känns avgjort, jag hoppar av programmet. Jag läser fristående kurser och tar ut en kandidatexamen i engelska för att sedan söka in på masterprogrammet i utbildningsvetenskap. På masterprogrammet i utbildningsvetenskap så får en färdig student, uppenbarligen, en master i utbildningsvetenskap men också en lärarexamen. Det avgör saken, nu har jag bestämt mig på riktigt.
Jag tror att jag måste påminna mig själv ibland att jag bara är 21, livet är inte över och det är inte förstört för att jag började plugga för tidigt. Tre år i Uppsala har ändå gjort mig bra, och det är nog sant så som så många brukar säga "låt inte studierna komma i vägen för din utbildning", eller hur det nu brukar formuleras. När jag ser på det stora hela så har det varit tre helt fantastiska år, eller åtminstone två, som har gett mig många vänner, erfarenheter, upplevelser, skratt, tårar, kärlek och kunskap.
Det känns alltid bättre att se det i text, då är det inte lika lätt att glömma bort de bra bitarna.
måndag 6 maj 2013
fredag 3 maj 2013
lördag 13 april 2013
Hej bloggen!
Nu om dagarna händer det inte så mycket, det mesta är samma visa - jobba, sova, jobba, sova, jobba, tvätta, sova. Dagarna känns helt ärligt inte så roliga just nu, jag vill ha mer variation och fritid. Som tur så är det dryga månaden kvar på min tid som pubchef och sedan ska jag återgå till studierna i höst. Tiden dit känns ganska lång så det blir lite slentrian deppande fram tills dess.
Favoritlåten, all times.
Favoritlåten, all times.
torsdag 21 mars 2013
onsdag 13 februari 2013
Heartthrob!
Heartthrob är här! Hallelujah, albumet är så bra! Hela skivan finns på youtube, take a listen! (Värst vad det blir utropstecken här...)
Min favorit just nu är Drove Me Wild, helt crazy bananas bra!
Min favorit just nu är Drove Me Wild, helt crazy bananas bra!
torsdag 7 februari 2013
söndag 3 februari 2013
Att Thomas Stenström var med och skrev Eric Gadds bidrag i melodifestivalen gjorde saker och ting lite mer intressanta. Det märktes ganska tydligt att det var en Stenström text och jag blev glatt överraskad när jag såg Stenström stå på scenen med gitarr men vad fan har han gjort med håret? Helt bananas.
torsdag 31 januari 2013
onsdag 30 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)